torsdag 16 december 2010

Tankarna innan matchen

Under de närmsta veckorna har jag lustigt nog inte drabbats av någon märkbar nervositet. Jag tror att det delvis beror på, som jag nämnt tidigare, att min motståndare ser så pass snäll ut. Jag tänkte också att nervositeten dyker nog upp de närmsta dagarna innan matchen men inte kände jag av något då heller. Inte ens när jag vaknade på matchdagen så kände jag mig nervös. Jag kände mig mest glad och uppspelt fast samtidigt väldigt avslappnad och jag tänkte inte så mycket på matchen. Jag hade fått tipset att inte överanalysera matchen i huvudet utan endast tänka igenom den lagom mycket för att kunna vara mentalt förberedd. Ända sen jag anlände till Berlin så hade jag hungrat efter matchen och nu kände jag mig så redo jag kunde bli. Under invägningarna på förmiddagen så kände jag mig mer taggad än någonsin.

Något som jag fick reda på under regelgenomgången var att amatör-matcherna inte skulle poängsättas och att de matcherna som gick båda ronderna ut skulle räknas som oavgjorda oavsett hur matchen såg ut. Detta oroade mig lite och fick mig att känna pressen att jag skulle bli tvungen att avsluta min match för att få en vinst. Samtidigt som det skapade en viss oro så tror jag att det även motiverade mig ytterligare till att prestera så bra som jag bara skulle kunna.

När matcherna väl satte igång sen så kändes allt perfekt. Det var en lagom blandad känsla av nervositet och upphetsning. Under tiden som jag värmde upp så fick jag reda på att Erik, min team-mate, hade lyckats avsluta sin match i första ronden med en armbar. Samtidigt som jag självklart blev väldigt glad så kände jag till en viss del att pressen på mig ökade men det gjorde mig ingenting. Så helt plötsligt, när jag gick omkring inne i rummet där man värmde upp, så fick jag höra att mitt namn ropades upp och tydligen så hade matchen som skulle gå innan mig blivit inställd så tids-schemat hade rubbats. Jag blev självklart förvånad men tog mig ändå in i ringen så snabbt jag kunde. Väl inne i ringen så kände jag direkt hur nervositeten växte sig mycket större. Allt gick snabbt och när klockan ringde så kändes det som att alla känslor bara rann ur mig. Vi gick in i ringens mitt och efter en snabb glove-touch så var matchen igång..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar